Känns rätt skönt ändå

Nu kollapsar jag snart. Min valvaka har gått från sängen, till soffan och tillbaka till sängen igen. Men nu, ja, nu får det vara nog.
Kan bli historiskt inlägg det här. För när jag vaknar imorgon har världen en ny amerikansk president. Och han är kanske svart.
Men jag tror på ett jämnt val igen. Al Gore-effekten kan visa sig starkare än väntat. Demokraternas väljare har varit för säkra på sig själva och struntat i att rulla ner sina feta SUVar till vallokalerna. Så av detta inlägget att döma; har vi ingen ny presiden när jag vaknar. Utan om ungefär 13-14 timmar. Så jag missar inget.
Känns skönt.
NU: In i dimman.

Mannen som ska rädda världen

Det amerikanska presidentvalet är inte långt från ett definitivt avgörande nu. Lite mer än 24 timmar bort. Sen sitter det antingen en galen krigsveteran eller en hybriskäkande folketsrepresentant, på tronen. Den tron som kommer att bestämma hur världen kommer att se ut den närmaste framtiden.
Misär eller välstånd. Det ligger i deras händer.
Därför är det även högaktuellt i Sverige. Inte bara för att vi här är allmänt USA-förälskade. Utan också för att det påverkar svenskarna mer än vi tror. Om vi lägger lite mediafokus på det, finns det en hel del olika knäck jag saknar. Det kommer mycket frågor till forna svenskar bosatta i USA om vad de tror och så vidare. Men ingenting från en statsvetare här i Sverige. Hur vi påverkas av vem som blir president. Inte en enda artikel med ordentligt Sverigefokus. Jag bryr mig inte om att Hanna Pearson, vars morföräldrar flyttade till Minnesota på 50-talet, fyller sin gräsmatta med Obamaskyltar. Eller att Ingrid Ohlson, också emigrerad svensk, hoppas på sjunkande bensinpriser i Ohio. Agda, 65, i Skillingaryd är mer intressant. Vad tror hon kommer att hända. Ja ni förstår var jag vill komma.
***
I dag är det lite varmare i Växjö. De fruktansvärda minusgraderna har tackat för sig. Istället är det en grå himmel och fuktig luft som Småland bjuder på. Inte speciellt inspirerande. Men det bär i vilket fall som helst upp den klassiska höstdepressionen. Krydda vädret med låtar som Oh laura - It's raining in New York och Tegan and Sara's - Call it off. Då är det nästan fulländat. Men det är väl så man klarar av hösten på bästa sätt.
Förövrigt den första höst, på över ett år, jag huserar i Sverige. Förra året vid den här tiden hade jag precis haft mitt sista final exam och festerna avlöste varanndra. Jag bodde på ett fuskbygge till lyxhotell med egen lagun och inomhuspool. 200 meter från ytterdörren väntade söderhavets vågor. Det var ett jobbigt liv.
Nu är det närmaste och mest exotiska jag har; ett fågeltorn med utsikt över en halvt igenvuxen insjö - utan några som helst fåglar.
Kontrasternas paradis.
***
Snart tar jag bussen ner till Växjö city och SMP. I dag ska jag skriva mäktiga texter. Det lovar jag. Eller om jag får chansen då.
***
Till nästa inlägg bjuder jag på den här: En kille som tydligen är hälften träd och hälften människa. Det är en underlig värld. Men någon ska ju som sagt rädda den.

tack

Sju dagar senare

"Om man växer upp i Lanus har man bara två val, sport eller kriminalitet."
Det sa den halsduksviftande argentinska numera förbundskaptenen. Underbarnet från Buenos Aires bakgator. Men nu sitter han där, på sitt något överviktiga arsle, i ett fint kontor med panoramafönster och en egen sekreterare. En titel han har skaffat sig genom kokain och maffiakontakter. Men vilken väg han valde? Kriminalitet eller sport. Det vet i fan. Kanske är det så att man inte kan välja något av de båda alternativen. Rykten om "El pibe de oro" hade kokainkontakter i maffian gick starka. Samtidigt spelade han till sig en plats som Napolis oäkta son. En son staden hade längtat efter. Två ligaguld blev det under Maradonas tid. Innan det dribblade han på egen hand till sig ett VM guld. Och samlade på sig totalt 115 miljoner i transfersummor i början av 90-talet. En sannslös summa. Men tvisten pågår fortfarande om vad han valde. Maradona svarade i vilket fall "Jag valde sporten". Men om det är rätt eller inte. VEller vi gör så här. Jag låter bilder tala. Och inte vilka bilder som helst. Mäktiga sådana. För bollkoll hade han.

El pibe de oro

Nu släpper vi guldbarnet och går vidare. Eller ne, inte går vidare, går och lägger oss.
Godnatt.

Om köttbullar och rebeller

Sitter i en extremt bekväm ställning i Växjö-soffan. Den soffa som är hämtad från 70-talets myrornas. Grön och sliten - men förbannat bekväm. Lyssnar samtidigt på Nationalteatern. Tillsammans väldigt proggigt och rebelliskt.
***
Har varit ledig i två dagar nu. Skrivabstinens. Tycker att jag är värd lite tyngre storys på SMP nu. Känns orättvist att bli utslängd i ingemansland för att rapportera div 2 hockey. Eller som imorgon: division två damhandboll. Jag menar, det är lite waste of talent att skicka mig dit. Tyngre knäck efterfrågas. Borde nog starta en egen tidning. Känner mig mogen för det nu. Namnet på tidningen: Högmod? Eller?
***
Ikväll tar jag tempen på Växjös uteliv.
***
United-Hull 4-3. Starkt av den engelska östkustens Ljungskile. Jag menar, vad har laget för material. Båda lagen gjorde tre byten. Tevez, Giggs och O'Shea in för United. Folan, Halmosi och Mendy in för östkustarna. Det är ju som att laga köttbullar på blandfärs -till en början tror man att det är samma sak, men efter ett tag kommer man på att det är något galet. Därför börjar nog Hull att rasa i tabellen nu.
Annars känns det som ett jäkla skrällår i år. Hoffenheim - tyskland, Udinese - italien och Kalmar - Sverige. För kalmar måste ändå räknas in som ett skrällgäng. Vem trodde på dem innan säsongen. Ingen. Nu åker de ut i champions leauge nästa år. Den forna brassekolonin.
***
Som sagt. Division 2 handboll imorgon. Växjö HF - Eslövtjejerna. Tung bottendrabbning. Kan inte en gubbe (eller dam) i något av lagen. Får se hur det blir.
***
Där sätter jag punkt. tack.

Bland kullersten och snöslask

Stod och frös i en hockeylada i Alvesta i går. Nära fryspunkten och div 2 hockeyn gjorde det inte bättre. Trots det var det fullsatt på de gamla träbänkarna i hallen. Fanatisk hemmapublik och en kämpande tillrest skara. Matchen slutade med Alvesta seger, 6-3.
Åkte den dryga milen till Alvesta med tåg. Men hemvägen styrdes av en Alvestaspelare. Objektivitet ska man ju sträva efter. Men vem vill sitta i en sliten håla i småland till halv 12 på kvällen. För det var nämnligen då tågen till Växjö gick.
Artikeln blev mastiga 1500 tecken lång. Och analyserna blev lidande. Kanske likabra det. Men sprang på en rätt intressant spelare i Alvesta. Marcus Mellström stack över atlanten för att söka lyckan i ungdomsligan EHL. Men det blev för mycket för honom. Han stack hem efter en månad. Körde en reportage idé med chefen på SMP om att gå in på djupet med Mellström. Chefen gillade det. Så nu ska jag snart ringa Mackan och boka in en längre intervju.
Just nu öser snön ner över Småland. 10 centimeter ska det tydligen komma. Och jag har hål i mina skor. Vi får se hur det här utvecklar sig.
Nu ska jag laga en bättre lunch. Efter det tillbaka till SMP.
Vi syns.

Bland vargar och murvlar (del 3)

Det är stjärnklart i kväll i Växjö. Därefter kommer kylan. En vargavinter är med all säkerhet på ingång. Tog bussen från centrala Växjö upp mot Teleborg, där jag bor. Det tar ungefär 10 minuter. I dag var de 10 minuterna jobbigt hungriga. Väl framme hade jag fått tips om en underbar, nattöppen, restaurang - Statoil. Jag klampade in - svinhungrig - och fäste blicken i korvdisken. En handfull skrämmda korvstycken låg där. Äh, tänkte jag, hungern har ingen lag.
- En helspecial tack, sa jag bestämt.
Killen bakom disken svarade inte. Han stod helt tyst och tittade på mig. Ungefär som om jag hade en fet mjölkmustach. Jag upprepade mig tills jag kom på att jag inte var i Göteborg.
- Jag vill ha två korvar. Mos. I ett bröd.
Jag var nästan tvungen att bokstavera fram vad jag ville ha. Men killen bakom kassan förstod fortfarande inte vad jag menade.
- Vi har ju mos, och två korvar kan du få. Men brödet? Är det okej om du får det på sidan av, så kan du göra vad du vill med det, sa han på den bredaste småländskan ni kan tänka er.
Jag nöjde mig. Hungrig som jag var. Och svepte min småländska helspecial i ett nafs.
Men då är frågan jag ställer mig:
Varför äter man korv med mos? Var är substansen? Brödet gör ju hela rätten. Det är ju det som är det fina med hel och halvspecial. Så min idé till alla städer, utom Göteborg, är:
Införskaffa er hel och halvspecial omgående. Annars riskerar ni att gå under i korvmojjbranchen. Det lovar jag. För ovanstående är framtiden. Korv med BARA mos är ute.

Över till det journalistiska. I morgon får ni ta er och köpa ett ex av SMP. Jag levererar nämnligen på hög nivå. Rakt på. Vad det är säger jag inte. Men mitt namn står med. Undra hur kändislivet kommer att vara. Vet inte riktigt om jag kan stampa omkring på Växjös gator obemärkt längre. Jag får väl göra en Freddie Ljungberg och flytta till Seattle. Där känner ju ingen igen någon.

På tal om Växjös gator. Allt är gjort av kullersten. Antingen är det jag som är ung eller Växjö som sätter sig på tvären i allt vad gäller utveckling. För hus, gator, ja, till och med bilar är gjort av de fyrkantiga stenblocken. Dags att vakna Växjö? Vi lever i 2000-talet.

Nu ska jag lägga mig och kolla ett eller två avsnitt av How i met your mother. Mäktig serie förövrigt. För i morgon gäller det att vara laddad. Alvesta - Tings/borg/ryd/sten/rätten, vad vet jag. Hockey är det i vilket fall. Och jag är enda reporter från SMP. Tungt och vasst.

Gute nacht und auf wiedersehn.

Bland vargar och murvlar (del 2)

Tillbaka.
Första timmarna avklarade. Eller mer avnjutna. Låt mig måla upp en bild för er. Redaktionen består av sex medelålders män. Två tv-apparater som, hela tiden, rullar olika sportevenemang. En fruktansvärt massa macdatorer. Och, det viktigaste, tomma kaffekoppar i plast. Stressen är allt annat än påtaglig. Med andra ord: jag har hittat hem. Eller, om man bortser att jag är omringad av gubbar då.
Har knapprat av mig 4000 tecken idag. En orelevant notis om Sum Sim - nej, det är inte en kinesisk efterrätt - en simmtävling för ungdomar. Och ett inför, granskande, stort journalistiskt arbete om Östers kvalhistoria. Inget av det finns på nätet. Bara tryckt form. Men det är så vi jobbar här i ingemansland - old school.
På onsdag ska jag troligtvis åka på division ett hockey. Även kallat ishockeyns fulrum. Men vem fan bryr sig. Jag åker dit som ackrediterad journalist. Så vad spelar det för roll.
Imorgon har jag ett pressat tidsschema. Ska upp i ottan, runt 13.00. Äta en långlunch. För att sedan rusa mot SMP och vara där från och med 15.30. Hårt liv.
På återseende.

Bland vargar och murvlar

Snart är det dags. Två veckor på anrika(?) SMP, smålandsposten. Just nu sitter jag på SJs kust till kust tåg och filar på reportageidéer till kommande veckan. (Kom gärna med förslag). Skogen börjar bli tät utanför fönstret. Det betyder nog att jag närmar mig. För det är det enda jag vet om småland och Växjö; att de har täta skogar. Och just det ja, fotbollslaget Öster, det vet jag också. På tal om Öster. På onsdag kvalar laget för spel i superettan nästa ssong. J-Södra står för motståndet. Alltså ett smålandsderby. Öster har markant den bästa publiksiffra i årets division ett. Ett snitt på 1800 personer per match. Hur det är med J-Södra vet jag inte. Men det kommer nog bli tryck på läktarna ändå. Hoppas att jag får bevaka. Det var allt för mig. En lägesrapport så här på morgonkvisten. Jag återkommer under veckan. För nu jävlar kör jag. Med 110 knyck rakt in bland vargar och murvlar. Försök att hänga med.

Bland vargar och murvlar

Snart är det dags. Två veckor på anrika(?) SMP, smålandsposten. Just nu sitter jag på SJs kust till kust tåg och filar på reportageidéer till kommande veckan. (Kom gärna med förslag). Skogen börjar bli tät utanför fönstret. Det betyder nog att jag närmar mig. För det är det enda jag vet om småland och Växjö; att de har täta skogar. Och just det ja, fotbollslaget Öster, det vet jag också. På tal om Öster. På onsdag kvalar laget för spel i superettan nästa ssong. J-Södra står för motståndet. Alltså ett smålandsderby. Öster har markant den bästa publiksiffra i årets division ett. Ett snitt på 1800 personer per match. Hur det är med J-Södra vet jag inte. Men det kommer nog bli tryck på läktarna ändå. Hoppas att jag får bevaka. Det var allt för mig. En lägesrapport så här på morgonkvisten. Jag återkommer under veckan. För nu jävlar kör jag. Med 110 knyck rakt in bland vargar och murvlar. Försök att hänga med.

Djup och Lågt

Nytt inlägg igen. I och med det kommer också, mycket nytt.
Hade mitt första jobb som ackrediterad journalist i måndags. Jag trodde att det skulle bli bra. Det blev helt grymt.
Innebandy. Mullsjö - Pixbo, SSL. I min nya favoritstad Skövde. Eller kanske inte favorit, men den börjar närma sig en topp-placering.
I vilket fall som helst. Jag klev in på Arena Skövde. Frågade Mullsjös pressansvarig om han kunde visa mig upp till pressläktaren. Det gjorde han gladeligen.
Efter en resa på 2 och 30, i en halvliten volvos baksäte, var det bara en sak jag kunde tänka på:
"Ge mej kaffe. Snabbt. Och gratis."
Därför frågade jag mr. Pressansvarig om det fanns något kaffe uppe på pressläktaren.
Han svarade med ett tveksamt "Ehh, njeee, det får du nog gå ner och köpa själv."
Jag svarade snabbt med en övertygande gissning "Okej, men kaffe brukar det finnas."
Han skruvade på sig lite och sa att han skulle försöka ordna något.
10 minuter senare, när jag hade satt mig och loggat in på datorn, kom Mr Press upp med 20 chockladbollar och en stor termos med kaffe.
Matchen då? Jo, det var bland de mest osannolika vändningar jag någonsin har bevittnat. Mullsjö vände underläge 1-5 till 5-5 på mindre än två minuter. Vilka två minuter? Matchens två sista. Det var i klass med United i champions league. Eller Sverige-Finland i hockey VM. Helt utflippat.

---

Från en sak till en annan. Jag känner att jag måste bredda ut mitt kreativa skrivande lite.

Hösten är här nu. Mörkare mornar och tidigare kvällar. Popcorn och film innanför ett regnigt fönster. Är inte hösten en tid då den svenska kulturen blommar i sin fulaste form? Hösten känns väldigt typiskt svensk. Allt blir grått. Färgskalor raderas ut. Man byltar på sig åtta lager kläder och gömmer sig bakom en höstridå. En ridå som bara svenskar gillar att krypa in bakom. För det är väl vad jantelagarna är bäst på och framförallt förespråkar; anonymitet och opersonlighet. Stick inte ut. Följ den gråa massan längs med gångbanan. Ställ dig i ledet av menlöshet.

Det känns nästan som om det är planerat att hösten infaller när den ska. Svenskarna har haft en hel sommar att breda ut sig. Skaffa en brunbränd känsla av välbefinnande. Alltihopa med en glass och sandaler av plast. Men sommaren är ju som sagt kort. Och det mesta regnar kanske bort.

Men så kommer de där ljusstunderna. De orangea, gula och bruna löven i det annars permanent cementerade höst-Sverige. En klassisk banbrytare. Något som sätter sig på tvären i det avlånga röret. Det är då man hoppas.

---

Nu ska jag söka upp närmaste och bästa café för att skriva en artikel om Ulrike Meinhofs nya biografi.

Jag tack för mig.
Jocke

Bloggträskets baksida

Då var man här igen då. Bloggträsket. Tillbaka efter en välbehövlig sommarpaus. Men nu är det dags igen.
Namnbyte, självklart.
Vad kommer jag skriva om? Början på min journalistiska bana. Vi kör direkt.

Pendeln till Ljungskile tar ungefär 50 minuter. En evighetsväntan för många, andra fullkommligt avskyr det. Jag gillar det. 50 stressfria minuter där man kan göra vad man vill. Sova, äta, läsa, kamma sig. Ja, vad man vill. Jag tror att mitt hjärta mår bra av det.

Det blev en rivstart redan första dagen. Tidning. Deadline 12.30, en artikel och en notis. Pang på. Fick ett kort snack med LSK tränaren David Wilson. Han släppte några fina citat som tillslut blev en riktigt bra artikel. Inget saftigt, men matnyttigt. I tisdags stod radio på schemat. Två reportage. Intervjua, skriva påa, ava och sedan redigera. Kommer bli två kanonår det här. Magkänslan säger det.

Bara så ni vet kommer jag slänga mig med ett antal fina och oförstårbara ord framöver på bloggen. Jag kan ge er ett smakprov.

Bloggen går sakta in i en ny populistisk fas. På ett dynamiskt sätt byter skribenten infallsvinkel och blir därav, helt initiativlöst, en instutition av prosa.

Jocke

Bättre än en soluppgång på Fiji?

Man kan må bra.
Man kan må kasst.
Det kan kännas underbart.
Det kan kännas hopplöst.
Och så kan en ljummen lördagskväll i juli fullkomligt explodera i ett hav av eufori, allt tack vare en man:
Bruce Springsteen.



Nästan 60, vältränad som en oxe och med en gitarr som enda vapen, trollade han upp 58 000 människor i brygga. Gitarrsolot på Beacause the Night öppnade en ny värld. Allsången i Waiting on a sunny day ställde mina rövhår i givakt. Den magiska spänningen under Drive all night. Twist and Shout - åtta minuter av evig dans - lyfte konserten till nya höjder. Höjder som bara New York, Zizou och en solnedgång på Fiji kan mäta sig med. Det är svårt att sätta ord på det. Går inte att göra konserten rättvisa genom att skriva om den. För ibland är det väl som dom säger:
En konsert med Bruce säger mer än 300 000 ord.

Drive all night

Gästbloggare Jocke Magné: Om avstånd

EM är slut och med det en era av magi och förtrollning. Abstinensen slog hårt, en stenhård lavette rakt över fotbollsnärven. En öppen handflata mot kinden, kontrollerat men ändå knivskarp, som efter bara 3 sekunder förvandlar halva ansiktet till något som skulle kunna vara hämtat från en klitshig julsaga - pulserande rött. Svart kaffe hjälper inte, trodde ett tag att snusen gjorde jobbet - men icke. Rastlös som en säljare utan kunder. Men jag bearbetar, avståndet och distansen till turneringen ökar för varje dag, och därmed avtar min abstinens.
Detta var ett långt j-a intro till vad jag egentligen skulle skriva om; Avstånd.

Varför ska det vara så oerhört svårt att släppa taget. Gå vidare, acceptera situationen. Eller framför allt, varför måste en av de personer man mest av allt vill träffa vara så förbannat långt bort. Nån gång kan väl allt falla på plats. Det spelar ingen roll på vilket sätt Det kan vara en man i hög svart hatt berättar det för mig i kön på Pressbyrån. Bara pusslet läggs. Klart och tydligt, utan att en kantstött hörnbit fattas. Då hade man kunnat sitta där, i en solstol, fötterna i högläge och le från öra till öra. Nöjd med att den sista biten ligger där den ska. Fastlimmad med superlim. Inga avstånd, ingenting. Ett 2000-talets Pangea, fast i pusselversion med en touch av glädje.

Oj, shit detta blev djupt. Nästintill en avgrund. Blir inte något mer sånt här snack. Bara löst kafferepstugg framöver. Eller?! Keep updated.

Om ni har tur kommer kanske en sylvass recension om Bruce spelning. För jag ska dit. Sittplats, brevid scen. Jag och The Boss. Blir inte vassare än så.

Tack för mig
Magné

En rättvis orättvisa

Sverige slet. Spanjorerna rullade. Stoor levde upp till sitt namn. Och Mellberg var en gigant. Mr. Scudetto behöver vi inte ens presentera. Ryssarna nästa, en direkt avgörande match där det räcker med en pinne. Allt annat än just det är ett fjasko.

Har varit mycket snack om domarna under turneringens gång. Upp och ner om du frågar mig. Fröjdfeldts insats mot Italien var helt okej, men det är inte så att man börjar fundera fall han är hämtad rakt från Lillhagens intensivavdelning när man tittar på profilbilden från UEFAs hemsida.

Tills på onsdag lyssnar jag på den markant bästa EM-låten: Pazza Zlatan.

Ikväll Tjeckien - Turkiet, 1-2. Turkarna går vidare på sin mellanösternpassion.

Tack för mig.
IbraGOOOOOOOOOL

Ibland slår drömmar in

Ibrahimovic gick på vatten, Mellberg var vattentät och Sir Lagerbäck gjorde bannemej ett bra jobb. Ibland fungerar det bara. Avenyn var magiskt och den tyngden som hela svenskafolket burit upp i flera veckor nu, släpptes med ett ryck. Turneringen har börjat och nu kör vi, raka vägen mot EM-guld.

Jag läste en artikel om Micke Nilsson för ett par veckor sedan. Han lyssnar på klassisk musik. Igår var det en artikel, i samma serie, om Ljungberg. Han berättade inte vad han lyssnade på, men efter Petter Hanssons 2-0 mål igår tror jag att det bekräftades.


Jag gissar på att handsfacket i Ljungbergs Jagga eller Ferrar eller vad han nu har för värstingbil ligger det Judas Priest, Slayer eller Iron Maiden. Inte nåt klassiskt där inte.

Ikväll ställs Portugal på prov. Gissar på 2-0 igen. Tjeckien såg inte allt för vassa ut senast.

Avslutar inlägget med kungen av Italien - och för den delen Sverige.


Tack för mig
Ibragol

Hjälp mig, högre makter, hjälp mig

Jag sätter mig ner på knä, gör korstecknet - även fast jag inte är katolik - och ropar allt vad jag har, fast ändå tyst, till någon högre makt:

-Snälla du, låt Ibrahimovic gå på vatten ikväll. Ge Henke kraften att flytta på stolparna. Låt Mellberg hålla tätt och ge Lagerbäck den där djupa insikten om vad som är bäst för laget. Snälla du, låt Sverige vinna ikväll.

Jag hoppas och vill tills att mina ögon blir glansiga. Men det är den lätta biten; att låta hjärtat styra. Hjärnan däremot, han är en motstridig jävel som inte ger med sig. För hur mycket jag än hoppas och vill, tror jag likförbannat inte på en Svensk seger. Men det är väl pessimisten inom mig som vill göra sin röst hörd. Han kommer ihåg tårarna mot Senegal. Har inte glömt bort hur hoppet förvandlades till tröstlös förtvivlan mot Holland. Inte heller besvikelsen i München.

Trotts alla nederlag bryr jag mig inte. Jag vet att sålänge Sverige förlorar kommer mitt hjärta gå i bitar. Men när de vinner, står man där, stolt och stark. Bankar sig tre gånger över bröstet och säger:

- Tack du där uppe, tack!

Ibraklack

Om att fokusera

Utmattad av dagens fajter ska jag läsa 100 sidor medeltidshistoria. Lagom skoj. Det är väl egentligen ingenting för en EM-bloggare av rang. Jag måste tänka på mina läsare. Vägen mot Sveriges största blogg är lång och krokig och det hjälper satan i mej inte att behöva läsa historia till levern skrumpnar. Å andra sidan spelar Sverige om två dagar. Det ger motivation till en hel vietcong armé.

Mer citat.

"It's about killing time – I'm winning the ping-pong at the moment because I'm actually not bad at it."

sa Iniesta efter ett tyngre spa-pass och ett par set bordtennis. Jämför detta fokus med Sir Lagerbäck om media efter gårdagens presskonferance.

"Vi jobbar stenhårt för att skapa en god stämning och spela så bra vi kan mot Grekland, om det är några av er som vill annorlunda så kan vi inte göra nåt åt det"

Det var någon som en gång sa att fotboll spelar man för att det är skoj. Undra om Sir Lagerbäck fortfarande jobbar efter den devisen. Troligtvis inte.

Jag sätter punkt med detta inlägg med att leverera en knivskarp analys av Åreskutans kung som han sa i samband med att låten "I'm yours" spelades i nån radiokanal.

"Visste ni att han spelade in denna låten live i studion"

Jag säger, godnatt fotboll - godmorgon senmedeltida agrarkrisen.

tack

Magné

Hur konstigt det än låter har EM-bloggen tagit säsongsledigt. I ett pressmeddelande till världspressen har EM-blogget låtit meddela:
"Vi har kännt oss utarbetade här på redaktionen, men nu är vi tillbaka, mer slagkraftiga än någonsin!"

Tryggt besked. Och därmed kastar vi oss in i hetluften igen.

EM-premiär igår. Jag sammanfattar. Tårar, glädje, flopp och flipp, sen toppades det med två brömål. En felträff och ett slumpmål. Men, jag tänker inte sitta och analysera matcherna. Jag har ju lovat kuriosa, och det är vad ni ska få.

Innan dagens match. Kroatien - Landet-som-inte-har-att-göra-i-EM uttalade förbunskapten Bilic sig på ett vis som bryter mot alla svenska jantelagar.

”All heder åt kvinnor, men fotboll är det bästa som finns på denna jord”

Linda Skugge hade klippt honom som man gör med mördarsnilglar - på mitten.

Men å andra sidan, vem fan bryr sig om Linda Skugge.

Dagens matcher:

Kroatien - Landet-som-inte-har-att-göra-i-EM: 4-0 (Petric x 2, Srna och Modric)
Öste.... ehh... Landet-som-inte-har-att-göra-i-EM, uppfyller sitt namn och viker ner sig.

Tyskland - Polen: 2-1 (Gomez, Klose - Smolarek)
Historien upprepar sig själv. En gång ockuperat, alltid ockuperat.

Tack.
Magné

Rbery och Toni - Bästa vänner?

Mer klipp från radarparet Ribery och Toni.

Goa gubbar.

YouTube är mitt hem

Jag serverar ännu er ett suveränt tips från good old YouTube. "The mega duel of Ribery and Toni". Man förstår inte ett skit vad de säger, men den är fortfarande fruktansvärt härlig. Kommer ni ihåg den där EM-barometern.

Den steg precis två snäpp.

Och kanske tar den ett litet steg till efter:

Lars Lagerbäck - Ball i overall

Tack för mig
Nu: En löptur

Kräftgång och... nä, bara kräftgång

Long time, no see. Men nu jävlar ska orden flöda. Har mycket jag vill säga, frågan är hur mycket jag kommer skriva. En surprice att vänta alltså.

Match igår och Sveriges backlinje såg ut som ett gäng korpare. Det finns egentligen bara två saker att konstatera, eller nä, tre saker att konstatera efter gårdagens match:

• Sålänge Sverige håller borta bollen från egen planhalva kommer det gå hyfsat. Jag menar 0-0, 0-0 och 0-0. Ett svenskt EM som går till historien som världens markant mest bortslösade förväntningar.
• Petter Hansson är seriöst inte bättre än en kona.
• Ibrahimovic är för bra för Sverige. Ett råd från mig till dig, Ibra: Byt pass. Serbien låter lovande.

-Resultatet spelar ingen roll, sa Henke Larsson efter Ukrainamatchen.
Till dig, Larsson, säger jag: Tro fan att det spelar roll. Förlorar man mot ett b-lag från ett av världens mörkare hörn, nio dagar innan EM, spelar det all roll. Ett stabilt 1-0, med ett tight försvar och en någorlunda flytande anfallsfotboll, hade varit 1000% mer härlig att starta ett EM med. Det finns ju ett skäl till att någon kommit på ordet "vinnarkultur".

Äh, jag släpper det där.

Eller nej, det tänker jag inte göra.

Jag vill dömma ut Sverige innan EM. Vi kommer sist i gruppen, noll gjorda mål och sju insläppta. Jag ska bannemej göra som dig Ibra. Byta land. Hola España, una grande cerveza, por favor. Och just det, ett EM hopp också. Då hade man mått.

... hoppas inte besvikelsen lyser igenom allt för starkt. Det kan nämnligen vara så att min upprördhet ligger i grund till det svenska handbollslandslagets insats. Ett ord sammanfattar svensk handboll just nu. Pinsamt.

För ungefär ett år sedan spelade Österrike en träningsmatch mot Japan. Stryk och uppror genomsyrade österrikisk fotboll. Det gick till och med så långt att en organisation, som arbetade för att utesluta sitt eget lag från hemma EM, startades. 10 000 positiva medlemmar som naturligtvis inte genomförde sin idé. Men att den ändå fanns, är det märkningsvärda. En sådan grupp hade nog inte gått speciellt dåligt i Sverige just nu. Den hade i vilket fall haft en trogen medlem.

Även fast jag sitter här och spottar blod över gårdagens insats har det inget att göra med hur mycket jag vill att Sverige ska lyckas i EM. För det vill jag verkligen. Skrev tidigare om ett EM-guld och bad i poseidon. Om jag säger att det är min högsta dröm just nu måste det väl ändå betyda något. Men risken att det kommer förbli en dröm är väl relativt stor. I vilket fall om man jämför med oddsen att Rumänien skulle vinna EM - på walkover.

Men, men. Den som lever får se, som en ovanligt korkad man en gång sa.

Under äter jag Tzatziki, säger Nastarovia och skålar med Sangria tillsammans med grekisk läktarkultur.

Tack för spott och spä
Magné

The big 7 and 0

Jag firar inlägg nummer 70 och (nästan) lika många läsare med att ta EM-tempen.

EM - Barometer

- Hetast
-
-
0<-
- Hetare
-
-
-
- Het

Premiären börjar helt klar närma sig nu och termometern börjar riktigt het. Jag kan lova att efter ni läst Simon Banks krönika om Zlatan höjs barometern minst två snäpp. Ruggigt.

Nu: Korpmatch mot Bison.

Allt går att köpas för pengar?

Ryska oljepengar är mer värda än vad man tror. Eurovision vanns i form av att en äkta Stratovarius hyrdes från en Schweizisk bank, en flerfaldig konståkningsmedaljör köptes in och Rysslands överklass-svar på Måns Selmerlöv löstes också med hjälp av ett antal liter olja. Nu fäller ryssarna nästa svarta bomb:

93 000 spänn/gubbe är utlovade om man slår Sverige i gruppen. Boom!

När kliver Kamprad in och lovar Linderoth ett nytt kök och en uppsättning ekfärgade Billys bokhyllor som bonus. Eller varför kan inte Anitra Steen lova bort ett antal liter fint brännvin till första målskytt.

Idéerna är många. Nu gäller det bara lite övertalningsförmåga

Tack för mig.
Ibrassist

En match - inget mer

Oj vad jag längtade efter det jag frågade om innan matchen. Svar. De uteblev, istället bekräftades bara endel sanningar.

Daniel Andersson bör överväga om han inte ska strunta i att vänta på förbundet och själv betala för den där flygbilljetten hem till Malmö.

Tobias Linderoth spelade bra, men är fortfarande inte klar för startelvan.

Kennedy är inte anfallare.

Seb Larsson är given i startelvan.

Chippen behöver äta upp sig ett par kilo.

Isaksson såg osäker ut.

Zlatan såg självsäker ut.

Majstorovic var inte helt ute och cyklade, men Petter Hansson är fortfarande bättre.

---

Avslutar med ett citat av Grekernas coach Rehagel sa efter 3-2 förlusten mot Ungern:

"If we play like we did today against Sweden, then we have no chance,"

Det värmer ändå lite...

---

Nu: Ska jag sätta mig i solen, dricka en kopp och läsa 1000 sidor världshistoria.

Tack för det

I väntan på avspark

Fram till matchstart kör jag The Kooks på högsta volym. Här har ni ett smakprov:

The Kooks - You don't love me

Nu kör vi.

***
Tar en grej till här. Tänk om vi hade kunnat starta så här:

Isaksson
--
Mellberg
Majstorovic
Hansson
Nilsson
--
Seb Larsson
Källström
Macchiato
Elmander
Henke
--
Ibra

Ajaj... ingen hade gått säker

Mr. Pregnant gör en Rajalakso

En och en halv timma kvar till matchstart. Frågor ska besvaras. Lösningar ska hittas. Skador ska hålla. Om fyra timmar kommer vi vara mycket klokare. Eller, kommer vi verkligen vara det? Detta kanske blir en klassisk nollställning av frågor och svar. Det som vi vill veta, får vi veta. Men det som vi tror oss redan vet, blir istället oklart. Tänk er: Linderoth gör en okej match. Pang, han är klar för startelvan. Men vi förlorar matchen med 1-0 utan ett enda skott på mål. Kris och förvirring. Lasse Gravid gör en Rajalakso och slår i dörrar och skriker obsceniteter framför tv-kamerorna. Då är det kör igen. Mediadrevet plockar sönder det svenska självförtroendet snabbare än Charlotte Perelli tar en botoxspruta för att se ung ut.

En till grej. Ryssarna surfar den störta vinnarvågen jag någonsin sett. De vinner inte bara på fotbollsplan, de vinner överallt.
Eurovision.
Uefa-kuppen,
Hockey-VM,
Handbollens Champions Leauge.

Ett land som för 15 år sedan var i spillror är nu en sportsligt ledande supermakt. Bra eller dåligt för Sverige?

Frågar du mig, säger jag; Ja!
Sverige gillar ju att slå ur underläge.

Tack för mig.
Sebtastisk

Öppen träning: Nösnäsvallen

En tuff analys står att vänta. Att plocka isär en träning i smådelar kan te sig svårt. Men, nej nej, inte alls. Jag var alltså uppe och scoutade det svenska landslagets EM-form idag. Ett spjutkast från elitens högborg, Stenungsbaden, på en idyllisk vall mellan fjordar och bohusklippor är alltså svenskarnas hem under Göteborgslägret. Träningen gav mig svar, men framförallt en hel del obesvarade frågor.

Efter en längre stilstudie av Linderoth kan jag nu konstatera att han håller absolut INTE för 90 minuter matchtempo. Tråkigt, men det är dagens sanning.

En skadad Marcus Rosenberg, är absolut inte bättre än en målkåt Marcus Berg.

Daniel Andersson är landslagets absolut sämsta spelare, alla kategorier, sedan Mjällby tassade omkring i den blågula dressen.

Larsa Lagerbäck testade Henke i en offensiv mittfältsroll. Oj, vad härligt, säger jag. Tänk att få se Henke bakom Zlatan och Elmander. Jag får rysningar bara jag tänker på det.

Nösnäsvallen har tvåmeter höga stängsel runt hela planen. Är det för att inte Stenungssunds betongpojkar ska ta sig in och leva loppan?

Vad gjorde egentligen Robert Laul(Journalist på Sportbladet) på träningen, mer än att glassa i solen och titta på en medioker landslagsträning?

Hur hett är det Svenska landslaget, ifall drygt 1000 personer tittar på en träning, två veckor innan EM, i Stenungsund? Glödhett.

Dorsin kan inte slå ett inlägg.

Sebastian Larsson kan slå ett inlägg. Och göra mål. Och löpa rätt. Och kämpa tills blodsmak.

Grankvist är en stor och lång jävel.

Majtorovic är nästan lika lång.

Isaksson ser ruggit taggad ut.

Likaså Mellberg.





Några frågor, några svar. Mer att komma på måndag. Slovenien på Ullevi. Kross, inget annat gäller. Med eller utan Ibra och Källström.



Tack för mig.
Interhimovic

Öppen träning: Nösn

Bebben gästbloggar: Fotbollen lever än - men slutet var nära...

Ett ansiktsuttryck kan säga så mycket. För mycket.

När en enda sorgsen blick kan få en hel värld till tårar. Då har det blivit för mycket.

Igårkväll blev det mycket. Mycket av allt som är underbart. Men den där blicken var det enda som blev för mycket.

Det var nog många människor i världen, liksom mig, som hoppades på en Chelsea-förlust. Utan att egentligen hålla på United, men bara att Chelsea skulle få stryk. Den kapitalägda fotbollens symbol i världen som alla bara avskyr.

Slutet för klubbkänsla och sammanhörighet. Slutet för fotbollen.

Manchester United å andra sidan har från början byggt sin nuvarande tokekonomi på forna segrar. Det har inte Chelsea.

Dryga 40 minuter in i matchen var jag nöjd. Chelsea hade inte haft någonting och inget pekade åt att de skulle få det heller. När således "Sir Lampard" som en del otäcka skribenter väljer att kalla Västeuropas mest överskattade fotbollsspelare strumprullade in kvitteringen i 44:e kände jag ett obehag. Ett obehag som växte ju längre matchen led. Otäck men varierande Chelseapress varvades ända till slutet med vackra kontringar från de röda.

Men inga fler mål. Straffar skulle avgöra. Igen för United som då förlorat fem raka straffläggningar i Europa.

20 minuter senare hade vi fått allt serverat. Kyla, styrka, skicklighet och tur. Och inte minst, otur.

I ett läge där en felträff skulle ge Chelsea segern skickade "Sir Alex" fram den vettskrämde, föräldralöse Nani till straffpunkten. Jag visste att han skulle missa. Men en djup pust senare kunde han återvända till mittcirkeln med hedern i behåll. Även ett geni kan ta fel.

Då klev han fram, kaptenen. Alla visste att han skulle trycka dit den. Alla förutom den kvadratdecimeter gräs där Terry av naturliga skäl placerade sin vänsterfot. Stolpträff.

Anderson: Mål!

Anelka: Van der Sar. Hjälte igen.

Anelka kan dock glädja sig över att ingen idag kommer ihåg att det var han som missade. Alla minns bara blicken.

Blicken från kaptenen.

Blicken som fick all världens Chelseahatare att plötsligt medömka en människa vars årslön ligger på 100 miljoner.

Blicken som gav fotbollen fortsatt liv.

Tack för det.
E. Björklund

Taco byter till Latte?

Strosade omkring i Vasa tidigare ikväll. Letade efter ett bättre tapashak - som jag tillslut hittade - när jag såg ett välbekant ansikte lite längre ner på gatan. Samtidigt som han kom närmare blev jag allt mer sugen på att slänga upp en näve och hälsa. Gjorde inte det och det var nog tur, för Anders Taco Svensson klev rakt förbi min näsa och in på espresso house. Av bara farten fick jag upp vicht-tecknet - gott att se att han lever liksom. I samma sekund gav han mig en arg blick och beställde en trippel-latte med extra mjölk. Han verkade laddad, jag menar en trippel latte kräver sitt tillfälle. Jag som trodde att tacos var hans favorit. Tydligen inte. Därför ger jag Sveriges hopp ett nytt smeknamn: Anders Macchiato Svensson. Flyter rätt bra i munnen. Macchiato Svensson.

Tack för mig

Två veteraner, en gubbe och så har vi en spermie

Ett intressant inslag i EMs grupp D - Sveriges grupp - är hur gamla tränarna är. Vem står för mest modern fotboll.
Otto Rehagel sa en gång att "Är man fortfarande tränare när man är 50, då är det bara att checka in på dårhuset. Har man tjänat lite pengar på vägen betyder det bara ett bättre rum".
Nu är Rehagel 70 år, likaså Aragones. Två stofiler som kan klappa ihop vilken sekund som helst. Hiddink är inte lika gammal - 61 - medan gruppens junior, tillika spermie är Lagerbäck på fräscha 59.
Modernt och ungt.
Perfekt för Sverige.

Tack för mig
Ibravo

Hiddink om den ryska truppen

"Naturally, not all 25 players will make the cut - one or two are here for the future," said Hiddink. "I can't know who will make it and surprises are possible."

Först tänkte jag att "Tänk om Lagerbäck tänkte på samma sätt" men efter ett tag känns det bra. Ryssland kommer INTE med bästa truppen och har målet att ta med spelare för att lära, vilket indirekt säger att Ryssland inte satsar på denna turnering, utan nästa. Riktigt bra, RIKTIGT BRA!

En ibrantastisk dag

Jag tror att Sverige åker ur EM i gruppen. Ryssarna är för starka. Men idag höjdes chansen en aning. Ett inslaget spår är alltid ganska enkelt att följa och det gjorde bannemej Ibrahimovic. Efter en underbar höst och en skadad vår avslutade nu Mr. Scudetto som han började - med att frälsa ett gäng förlorare till vinnare. Egentligen är Zlatan ingen fotbollsspelare, han är en trollkarl som, istället för att trolla bort saker, trollar han fram dem. En svensk jesus som gör vin av vatten. Därför tar jag tillbaka det första jag sa om EM, för precis som i en föreställning av Houdini; kan allt hända.

Från en sak till en annan. Jag tror att någon har stormat reklamradion och håller på att revolutionera hela konceptet. Satt på jobbet och monterade ihop ett ovanligt tungt ekbord när det omöjliga hände. Megapol körde först Pink Floyd - In the flesh och avslutade svepet med Bruceans Badlands. I reklamradio, på en söndag i maj. Historiskt.

Förändringarnas vindar blåser storm. Jag tar det som ett tecken. Först avgör Ibra ligan, sen kör radion de mest oväntade låtarna medan allt började med att Raul petades ur Spaniens trupp. Av bara farten kommer Sverige vinna EM guld och Fredrik Stoor vinna skytteligan.

Tack för mig.
Ibrantastisk

Är Håkan Söderstjerna en robot?

Snackade senast om onödig fakta. Okej, det skulle handla om EM, men jag kunde inte låta bli att copy/pastea Wikipedias beskrivning av den enarmade BOIS liraren Håkan Söderstjerna.

"Håkan är sedan födseln utrustad med bara en arm, och därmed får han inte kasta inkast".

Är detta svaret på varför han inte nådde till de absoluta europeiska toppskicktet, framförallt, hur bra hade han kunnat bli?

Och hur fan kan en människa vara "utrustad" med bara en arm?

Mycket frågor på en gång. Men det är fortfarande klockrent.

Tack igen
IbraCadabra

Extreme makeover - i bloggtappning

Bloggen går härmed in i en ny fas:
Tema EM Österrike/Schweiz.
25 dagar kvar, sen är det dags. Sverige - Grekland. Nervositeten stiger för varje sekund.
Ovanför ser ni Sveriges spelarbuss. Alla spelarbussar under EM har en text ingraverat på fönstret och i Sveriges fall står det:
Sveriges gäng = Full poäng.
Lite mesigt. Borde varit mer maskulint, spelat på vikingar och på vilka babarer vi är i grunden, typ:
Är det någon som har några frågor,
ta det med Lasse för han är i eld och lågor.
Eller:
Det är ingen idé att stå där och lipa,
för det är Sverige som guldet ska knipa.
Eller:
Vem fan är Charisteas, Torres och Pogrebnyak,
Sverige ryker på axlarna och säger hej då och tack.

Å andra sidan är det inte Sveriges spelarbuss som har sämst motto. Polen är markant sämst med sitt "because only sport and good fun counts!"
Ofta man vinner ett EM på devisen att sport är roligt. Så därför räknar jag bort Polen redan nu.

Dock har Italien den mäktigaste: "The sky is always bluer"

Med de orden avslutar jag dagens inlägg. Men häng med på bloggen för all onödig kuriosa om EM. Inte bara de klassiska "Hur det kommer att gå" eller "Kommer Linderoth tillbaka i tid", utan den meningslösa faktan som nästan inte ens är rolig att veta.
Hur kul låter det inte?!

Tack för mig.
Ibravissimo

Tårarna på stamford bridge

Liverpool har länge legat mig nära hjärtat. Gillat hur deras defensiva totalfotboll utmanövrerat nästan alla topplag i Europa. Hur Gerrard brunnit för klubben och publiken. Ett kokande Ainfield i industristaden Liverpool. Ett Liverpool, som känns nästan som ett Göteborg utanför Sverige.
Chelsea däremot. Ett hatlag, pesten OCH koleran på samma gång. Ett profilsmäckat lag som ändå inte har några profiler alls. Det låter konstigt, men Chelsea har ingen känsla, inget engagemang, allt handlar om titlarna - inte fotbollen. Chelsea - ett lag fyllt av stjärnor som inte lyser. Elller, jo förresten, igår tändes en av dem. Jag målar upp scenariot för er:
1-1 efter full tid. Förlängning, fördel Chelsea. Tio minuter in i första förlängningskvarten gick Ballack(välförtjänt) med huvudet före i gräset och fick med sig - en ovanligt - billig straff.
Fram kliver Lampard.
Tre dagar tidigare gick hans mamma bort. Nu står han på en fotbollsplan och ska skjuta sitt Chelsea till CL final.
Han vill sätta straffen mer än någonsin. Lusten brinner i hans ögon, men han vill inte göra det för sitt Chelsea, inte heller för sig själv eller för 50 000 blåa supportrar på läktaren. Lampard kan bara tänka på en sak - sin mamma.
Missar han - tar karriären slut.
Sätter han - ja, då finns det ingen gräns hur bra han kan bli.
Med landslagströjan på sig hade Lampard missat denna livsavgörande straff 12 gånger av 10. Men i den blå Chelski tröjan missar han aldrig. Även om det är det absolut mest avgörande ögonblicket i hela hans liv.
Lampard VET att han ska sätta den. Han känner det in i själen. Märgbenssäkert rullar han in straffen till höger och i samma stund som han touchar bollen, sliter han av sig sorgbandet och springer ner till hörnflaggan.
Där sitter han, med nerböjt huvud och kysser det svarta bandet passionerat tills tårarna kommer. Tårarna på stamford bridge. I detta livsavgörande ögonblick växte inte bara Lampard för sig själv, utan också i mina ögon. Därför ger jag honom detta. En hyllning till sir Frank Lampard. För det är han faktiskt värd att heta. Sir.
Sir. Lampard.


Tack för det
Jocke

Gamlestadstorget i all sin prakt

En söndagsmorgon i ingenmansland, precis mellan eliten och skiten. Hade totalt glömt bort semifinal nummer 5 i handbollen.. Ett matchresultat via sms hade varit ovärderligt i detta läget! Nu ska det säljas möbler. Saftig information från insidan; två säljare har pearcat sig i genetalerna.. En prince albert och en som är dess motsats.. Jocke

Säljare - människor också?

Längesedan jag uppdaterade nu, men den som väntar på något gott väntar aldrig för länge. Eller stämmer det verkligen?
Slänger ut den frågan där, ni får jobba lite med den.

Lite personligt först.
Mycket händer just nu. Brevid mig ligger en inbjudan till en antagningsdag på Ljungskile folkhögskola. Intervju, skrivprov och nutidsorientering varvat med morgon, förmiddags och eftermiddagskaffe står på schemat. Låter som en fin dag. 9nde maj smäller det. Håll tummarna.

Tenta om en vecka, jobb i helgen, mer jobb på tisdag nästa vecka och korppremiär på torsdag. Som sagt, mycket just nu. Ser mig lite som ett 22-årigt svar på Berlouscioni. Många bollar i luften. Media, fotboll, politik - take your pick. Jag kan det.

Ikväll taggar vi till. Scousers mot Chelski. Tilltäppt fotbollsmagi gissar jag på. Ska lägga in en tjock bet på 1-1. 200 spänn. Resten av månaden, bara sådär. Imorgon kommer jag nästan vara miljonär.

För tre veckor sedan var det vinter, förra veckan kom våren. Nu är det nästan sommar. Om ytterligare ett par veckor kommer nog hösten? Att bo i Sverige är som att springa årstidsintervall i backe, varje morgon, året runt.

Snackade lite om ett av mina jobb. För att vara specifik är det ett säljarjobb. Jag är inte mindre än en möbelsäljare. Soffor till höger och utemöbler till vänster, allt till ett förbannat överpris. Men som den stjärnsäljare man är; räds jag inte en utmaning. Jag kan lova er lite saftig information från insidan av säljaryrket. Det händer en del om man säger så. Förstasideknäck varannan minut. Jag kan ge er ett smakprov.
Förra veckan fick vi lunch på jobbet. Tex-mex piroger. Det trodde ni inte va? Att vi säljare också äter vanlig svensson-mat. Men det är faktiskt så. Vi säljare behöver också överleva och det gör vi på exotiska piroger från centralamerika. Inte dåligt va?
För er som skriker efter mer insideinformation. Det kommer, lugn, det kommer.

Okej, jag kan bjuda på en grej till. Det är mest tjejer som handlar möbler. Om det kommer in ett par agerar mannen oftast sidekick. Säger 'Oj vilken fin lampa, den tar vi' eller 'Ja det är klart att den hyllan hade passat perfekt i hallen'. Han slänger ur sig förprogrammerade medhållande fraser, inte mycket mer, förrän det handlar om soffor. För då jävlar brinner det till i mannens ögon. Halvtimmeslånga provsittningar, fötterna på puffar och fotöljernas fotstöd får bekänna färg - upp, ner, upp, ner, veckla in, veckla ut. Jag drar härmed slutsatsen att om man ser hemmet utifrån ett manligt perspektiv är soffan det absolut viktigaste. Är det soffinstinkten som gör mannen? Det kommer komma en grävande undersökning om detta inom kort.

Tack för kaffet
Jocke