Bättre än en soluppgång på Fiji?

Man kan må bra.
Man kan må kasst.
Det kan kännas underbart.
Det kan kännas hopplöst.
Och så kan en ljummen lördagskväll i juli fullkomligt explodera i ett hav av eufori, allt tack vare en man:
Bruce Springsteen.



Nästan 60, vältränad som en oxe och med en gitarr som enda vapen, trollade han upp 58 000 människor i brygga. Gitarrsolot på Beacause the Night öppnade en ny värld. Allsången i Waiting on a sunny day ställde mina rövhår i givakt. Den magiska spänningen under Drive all night. Twist and Shout - åtta minuter av evig dans - lyfte konserten till nya höjder. Höjder som bara New York, Zizou och en solnedgång på Fiji kan mäta sig med. Det är svårt att sätta ord på det. Går inte att göra konserten rättvisa genom att skriva om den. För ibland är det väl som dom säger:
En konsert med Bruce säger mer än 300 000 ord.

Drive all night