Hade mitt första jobb som ackrediterad journalist i måndags. Jag trodde att det skulle bli bra. Det blev helt grymt.
Innebandy. Mullsjö - Pixbo, SSL. I min nya favoritstad Skövde. Eller kanske inte favorit, men den börjar närma sig en topp-placering.
I vilket fall som helst. Jag klev in på Arena Skövde. Frågade Mullsjös pressansvarig om han kunde visa mig upp till pressläktaren. Det gjorde han gladeligen.
Efter en resa på 2 och 30, i en halvliten volvos baksäte, var det bara en sak jag kunde tänka på:
"Ge mej kaffe. Snabbt. Och gratis."
Därför frågade jag mr. Pressansvarig om det fanns något kaffe uppe på pressläktaren.
Han svarade med ett tveksamt "Ehh, njeee, det får du nog gå ner och köpa själv."
Jag svarade snabbt med en övertygande gissning "Okej, men kaffe brukar det finnas."
Han skruvade på sig lite och sa att han skulle försöka ordna något.
10 minuter senare, när jag hade satt mig och loggat in på datorn, kom Mr Press upp med 20 chockladbollar och en stor termos med kaffe.
Matchen då? Jo, det var bland de mest osannolika vändningar jag någonsin har bevittnat. Mullsjö vände underläge 1-5 till 5-5 på mindre än två minuter. Vilka två minuter? Matchens två sista. Det var i klass med United i champions league. Eller Sverige-Finland i hockey VM. Helt utflippat.
---
Från en sak till en annan. Jag känner att jag måste bredda ut mitt kreativa skrivande lite.
Hösten är här nu. Mörkare mornar och tidigare kvällar. Popcorn och film innanför ett regnigt fönster. Är inte hösten en tid då den svenska kulturen blommar i sin fulaste form? Hösten känns väldigt typiskt svensk. Allt blir grått. Färgskalor raderas ut. Man byltar på sig åtta lager kläder och gömmer sig bakom en höstridå. En ridå som bara svenskar gillar att krypa in bakom. För det är väl vad jantelagarna är bäst på och framförallt förespråkar; anonymitet och opersonlighet. Stick inte ut. Följ den gråa massan längs med gångbanan. Ställ dig i ledet av menlöshet.
Det känns nästan som om det är planerat att hösten infaller när den ska. Svenskarna har haft en hel sommar att breda ut sig. Skaffa en brunbränd känsla av välbefinnande. Alltihopa med en glass och sandaler av plast. Men sommaren är ju som sagt kort. Och det mesta regnar kanske bort.
Men så kommer de där ljusstunderna. De orangea, gula och bruna löven i det annars permanent cementerade höst-Sverige. En klassisk banbrytare. Något som sätter sig på tvären i det avlånga röret. Det är då man hoppas.
---Nu ska jag söka upp närmaste och bästa café för att skriva en artikel om Ulrike Meinhofs nya biografi.
Jag tack för mig.
Jocke
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar