Hjälp mig, högre makter, hjälp mig

Jag sätter mig ner på knä, gör korstecknet - även fast jag inte är katolik - och ropar allt vad jag har, fast ändå tyst, till någon högre makt:

-Snälla du, låt Ibrahimovic gå på vatten ikväll. Ge Henke kraften att flytta på stolparna. Låt Mellberg hålla tätt och ge Lagerbäck den där djupa insikten om vad som är bäst för laget. Snälla du, låt Sverige vinna ikväll.

Jag hoppas och vill tills att mina ögon blir glansiga. Men det är den lätta biten; att låta hjärtat styra. Hjärnan däremot, han är en motstridig jävel som inte ger med sig. För hur mycket jag än hoppas och vill, tror jag likförbannat inte på en Svensk seger. Men det är väl pessimisten inom mig som vill göra sin röst hörd. Han kommer ihåg tårarna mot Senegal. Har inte glömt bort hur hoppet förvandlades till tröstlös förtvivlan mot Holland. Inte heller besvikelsen i München.

Trotts alla nederlag bryr jag mig inte. Jag vet att sålänge Sverige förlorar kommer mitt hjärta gå i bitar. Men när de vinner, står man där, stolt och stark. Bankar sig tre gånger över bröstet och säger:

- Tack du där uppe, tack!

Ibraklack