Nu sitter man här igen och förundras över italiensk fotboll. Ett Roma utan il bambino d'oro är som varma hallon utan vaniljglass. Uddlöst, ofarligt och Daniele De Rossi. Mannen med psyke som en äppelskrott. Han hade chansen att lägga halva pusslet för Roma igår. Men kunde inte axla ansvaret.
Jag satt och tänkte varför Spalletti skickade fram De Rossi och inte ... ehh... ehh... ne det finns ingen annan att skicka fram. De Rossi är Romas starkaste straffskytt utan Totti. Det är ju ett skämt. Ett STORT skämt.
Att Roma med världens starkaste landslag i ryggen spelade gå-fotboll i en CL kvartsfinal är också ett skämt.
Att Roma lät Vucinic lira som ensam forward, när man måste hänga två kassar, mot världens mest formstarka lag är också ett skämt.
Att Roma spelade med en Alea iacta es-inställning när man egentligen ska säga Veni, Vidi, Vici är också ett skämt.
Att Roma var i kvartsfinal var inte ett skämt. Det var en stor j**la fars.
En fars som slutade lyckligt och skickade hem italienarna för att suga på sina slitna fotbollstummar tills nästa år. Då kommer de tillbaka med sitt oförstörbara självförtroende och sina divalaterfasoner, för att åka på lika mycket däng som de gjort i år.
Godnatt Serie A.
Godmorgon helengelsk final.
I rest my case.
Tack för kaffet
Jocke
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar