Hallands svar på livets ord

Köande till sektmöte i Varberg

Det finns två saker som skrämmer mig. Det ena är spyor - vilka jag inte klarar av, jag tycker det är så äckligt att jag spyr av att spy, en ond cirkel som det inte finns något slut på när den väl börjat. Det andra är överdrivet fanatiska människor. Man kan aldrig, hur man än försöker, räkna ut deras nästa steg.

Frågan är då: var hittar man dessa levande bomber till människor?
Jo, man söker sig till en sekt. Livets ord är ett praktfullt exempel. Men jag är nöjd sålänge de håller sig på säkert avstånd. Inte kommer för nära. Och det har dem lyckats med. I smålandsskogar och på dalafjäll frodas Livets ord i sin egna lilla fantasivärld. Där kan de stanna och kommer förmodligen göra det.

Men det luriga med detta ämne är att man kan komma på sig själv att vara djupt intrasslad i en sekt när man minst anar det. Fast i spindelnätet. Hjärntvättas från första till sista hjärncell. Ett underbart exempel är, utan att nämna några namn, det grönvita laget som håller till i Göteborgs västra socitetskvarter. Med ett 'partiprogram' de kallar för Gröna Tråden förstörs tusentals handbollsungdomar varje dag, varje timma, varje sekund genom psykisk terror om vad handboll handlar om. De få som mot förmodan klarar sig genom ungdomsåren i 'den gröna föreningen' skickas ut på missionsuppdrag för att sprida läran - Den Gröna Tråden - till andra föreningar i handbollssverige. Det blir ungefär som min rädsla för spyor - en never ending ond cirkel.
Ett litet sidospår. Tillbaka till det verkliga problemet. Genom åren har jag stött på en hel del olika idrottsföreningar. Den ena konstigare än den andra. Men ingen lika illa som Den Gröna här ovan.
Men idag fick jag en chock. De maniska människorna håller inte bara längre låda i Göteborg. Det har spridit sig söderut. Warberg IK är Hallands innebandysvar på Öckerö. Incest och häxbränneri är vardagsmat i bonnehålan. Ingen går säker. Rio de Janieros favelas kan slänga sig i väggen. Världens farligaste - om man ser det till mentalhälsans synpunkt - är Varberg.

Idag var det dags för semifinal nummer tre, Pixbo - Warberg, i syndens näste; Varberg. Det började redan på den 20 meter långa gångfärden till hallen. Ett myller av människor hade samlats utanför hallen, tre minuter innan matchstart, utan biljett i hopp om att komma in och ta det av den beryktade stämmningen.
Jag trodde redan här att det skulle smälla rejält där inne. Erkännda stämmningsarenor som Anfield, Maraceña och Ali Sami Yen gick runt i huvudet. Detta blir stort, tänkte jag.
Men så fel jag fick.

Pixbos klack, bestående av 12 stycken målbrottsstinnade småpojkar, hördes mer än 2100 sektmedlemmar. I vilket fall till en början.
Sedan kom trummandet igång(tänk vikingabåt, 700-talet, en färd mellan Bergen och Skottland), med det, klappandet och gapandet. Allt sammanflätades till ett hallelujah momet och ordet Amen låg farligt nära till hands. I vilket fall om man frågar Varbergborna.

Matchen slutade 9-3, fördel Warberg. Ett resultat som inte speglade matchbilden överhuvudtaget. Pixbo tryckte på från start till slut, men lyckades inte peta in bollhelvetet.
Det hjälpte inte heller att Warberg hade Magnus Svensson som skapade innebandymagi varje gång han rörde bollen. Innebandyns svar på Zinedin Zidane. Sex poäng av nio möjliga säger en hel del. Oförtjänt, men va fan. Bollen var ju rund.

Sitter på rätt het insiderinformation som, om ni vill, kan lägga på lager.
Innan varje match käkar Pixbo på en ganska välkänd italiensk restaurang i Göteborg. Jag har under de tio senaste matcherna fått reda på vilken mat som serveras och kommit fram till följande. Är det grädde i maten, förlorar Pixbo.
Vad serverades idag?

Carbonara.

Slängde in ett ganska saftigt bet 2 timmar innan matchstart, tyvärr tippade jag med hjärtat och inte med informationen.

Avslutar där
Tack

Jocke