Cuba vs GU

Jag har redan lagt en slö vecka bakom mig och blickar mot dess motsats. Skola, jobb, skola, jobb, skola, i den ordningen.

För två somrar sedan jobbade jag som golvläggare ute på Volvo i Torslanda.
Började klockan 6 och jobbade, i 11 timmar, fram till 5-tiden på kvällen, kämpade och slet. Kom hem med ryggvärk och deckade på soffan lagom till Bollibompas signaturmelodi, bara för att kliva upp klockan halv sex nästa morgon. Det var som att leva lågstadiet på nytt.
Kände mig som en Guantanamo fånge, utan det orangea helstället, fast med blyvikten runt foten och systemets fasta grepp om min hals. Överhetens iglar kändes påtagligt nära. De satt på sina pråliga stolar, åt kycklingvingar med blue-cheese-dip ur silverskålar och knäppte upp översta knappen på byxorna när det började ta emot. De såg ännu en ung, lovande och hungrig tonåring sikta mot stupet och försiktigt kraschlanda i förtidspension och A-kassa. Som gamar runt en döende prärievarg i öknen. Jag gick upp varje morgon, åt en rostad macka med hallonsylt. Kom till jobbet, drack ett blaskigt automat-kaffe - som inte smakade helt olikt cigarettfimpar - och slet mina knogar blodiga av ett elva timmar långt evighets pass med en handslip och ett munskydd.

Ungefär såhär kommer jag känna efter denna veckan. Satan vad slapp man blir av att plugga.

Härligt med slutspelstider. Alla sportsidor på hela internet blir fulla av saftiga nyheter. Trashtalk, hyllningar, sågningar, listan kan göras en mil lång. Morgonens markant bästa artikel finns på aftonbladet.
SVT:s expertkommentator på handboll, Per Johansson, sågar legenden Per Carlén vid fotknölarna. Med bland annat citat som "Det är inte så ofta en tonåring fixar jobb till sin farsa" kan man undra vad Carlén verkligen har gjort Johansson? Snott hans fru, spraymålat hans hus, skrapat hans nya volvo med en nyckel?
Nåt riktigt illa måste det vara. Vad tror ni?

Orkar inte avrunda.
Tack för mig

Jocke