Bland kullersten och snöslask

Stod och frös i en hockeylada i Alvesta i går. Nära fryspunkten och div 2 hockeyn gjorde det inte bättre. Trots det var det fullsatt på de gamla träbänkarna i hallen. Fanatisk hemmapublik och en kämpande tillrest skara. Matchen slutade med Alvesta seger, 6-3.
Åkte den dryga milen till Alvesta med tåg. Men hemvägen styrdes av en Alvestaspelare. Objektivitet ska man ju sträva efter. Men vem vill sitta i en sliten håla i småland till halv 12 på kvällen. För det var nämnligen då tågen till Växjö gick.
Artikeln blev mastiga 1500 tecken lång. Och analyserna blev lidande. Kanske likabra det. Men sprang på en rätt intressant spelare i Alvesta. Marcus Mellström stack över atlanten för att söka lyckan i ungdomsligan EHL. Men det blev för mycket för honom. Han stack hem efter en månad. Körde en reportage idé med chefen på SMP om att gå in på djupet med Mellström. Chefen gillade det. Så nu ska jag snart ringa Mackan och boka in en längre intervju.
Just nu öser snön ner över Småland. 10 centimeter ska det tydligen komma. Och jag har hål i mina skor. Vi får se hur det här utvecklar sig.
Nu ska jag laga en bättre lunch. Efter det tillbaka till SMP.
Vi syns.

Bland vargar och murvlar (del 3)

Det är stjärnklart i kväll i Växjö. Därefter kommer kylan. En vargavinter är med all säkerhet på ingång. Tog bussen från centrala Växjö upp mot Teleborg, där jag bor. Det tar ungefär 10 minuter. I dag var de 10 minuterna jobbigt hungriga. Väl framme hade jag fått tips om en underbar, nattöppen, restaurang - Statoil. Jag klampade in - svinhungrig - och fäste blicken i korvdisken. En handfull skrämmda korvstycken låg där. Äh, tänkte jag, hungern har ingen lag.
- En helspecial tack, sa jag bestämt.
Killen bakom disken svarade inte. Han stod helt tyst och tittade på mig. Ungefär som om jag hade en fet mjölkmustach. Jag upprepade mig tills jag kom på att jag inte var i Göteborg.
- Jag vill ha två korvar. Mos. I ett bröd.
Jag var nästan tvungen att bokstavera fram vad jag ville ha. Men killen bakom kassan förstod fortfarande inte vad jag menade.
- Vi har ju mos, och två korvar kan du få. Men brödet? Är det okej om du får det på sidan av, så kan du göra vad du vill med det, sa han på den bredaste småländskan ni kan tänka er.
Jag nöjde mig. Hungrig som jag var. Och svepte min småländska helspecial i ett nafs.
Men då är frågan jag ställer mig:
Varför äter man korv med mos? Var är substansen? Brödet gör ju hela rätten. Det är ju det som är det fina med hel och halvspecial. Så min idé till alla städer, utom Göteborg, är:
Införskaffa er hel och halvspecial omgående. Annars riskerar ni att gå under i korvmojjbranchen. Det lovar jag. För ovanstående är framtiden. Korv med BARA mos är ute.

Över till det journalistiska. I morgon får ni ta er och köpa ett ex av SMP. Jag levererar nämnligen på hög nivå. Rakt på. Vad det är säger jag inte. Men mitt namn står med. Undra hur kändislivet kommer att vara. Vet inte riktigt om jag kan stampa omkring på Växjös gator obemärkt längre. Jag får väl göra en Freddie Ljungberg och flytta till Seattle. Där känner ju ingen igen någon.

På tal om Växjös gator. Allt är gjort av kullersten. Antingen är det jag som är ung eller Växjö som sätter sig på tvären i allt vad gäller utveckling. För hus, gator, ja, till och med bilar är gjort av de fyrkantiga stenblocken. Dags att vakna Växjö? Vi lever i 2000-talet.

Nu ska jag lägga mig och kolla ett eller två avsnitt av How i met your mother. Mäktig serie förövrigt. För i morgon gäller det att vara laddad. Alvesta - Tings/borg/ryd/sten/rätten, vad vet jag. Hockey är det i vilket fall. Och jag är enda reporter från SMP. Tungt och vasst.

Gute nacht und auf wiedersehn.

Bland vargar och murvlar (del 2)

Tillbaka.
Första timmarna avklarade. Eller mer avnjutna. Låt mig måla upp en bild för er. Redaktionen består av sex medelålders män. Två tv-apparater som, hela tiden, rullar olika sportevenemang. En fruktansvärt massa macdatorer. Och, det viktigaste, tomma kaffekoppar i plast. Stressen är allt annat än påtaglig. Med andra ord: jag har hittat hem. Eller, om man bortser att jag är omringad av gubbar då.
Har knapprat av mig 4000 tecken idag. En orelevant notis om Sum Sim - nej, det är inte en kinesisk efterrätt - en simmtävling för ungdomar. Och ett inför, granskande, stort journalistiskt arbete om Östers kvalhistoria. Inget av det finns på nätet. Bara tryckt form. Men det är så vi jobbar här i ingemansland - old school.
På onsdag ska jag troligtvis åka på division ett hockey. Även kallat ishockeyns fulrum. Men vem fan bryr sig. Jag åker dit som ackrediterad journalist. Så vad spelar det för roll.
Imorgon har jag ett pressat tidsschema. Ska upp i ottan, runt 13.00. Äta en långlunch. För att sedan rusa mot SMP och vara där från och med 15.30. Hårt liv.
På återseende.

Bland vargar och murvlar

Snart är det dags. Två veckor på anrika(?) SMP, smålandsposten. Just nu sitter jag på SJs kust till kust tåg och filar på reportageidéer till kommande veckan. (Kom gärna med förslag). Skogen börjar bli tät utanför fönstret. Det betyder nog att jag närmar mig. För det är det enda jag vet om småland och Växjö; att de har täta skogar. Och just det ja, fotbollslaget Öster, det vet jag också. På tal om Öster. På onsdag kvalar laget för spel i superettan nästa ssong. J-Södra står för motståndet. Alltså ett smålandsderby. Öster har markant den bästa publiksiffra i årets division ett. Ett snitt på 1800 personer per match. Hur det är med J-Södra vet jag inte. Men det kommer nog bli tryck på läktarna ändå. Hoppas att jag får bevaka. Det var allt för mig. En lägesrapport så här på morgonkvisten. Jag återkommer under veckan. För nu jävlar kör jag. Med 110 knyck rakt in bland vargar och murvlar. Försök att hänga med.

Bland vargar och murvlar

Snart är det dags. Två veckor på anrika(?) SMP, smålandsposten. Just nu sitter jag på SJs kust till kust tåg och filar på reportageidéer till kommande veckan. (Kom gärna med förslag). Skogen börjar bli tät utanför fönstret. Det betyder nog att jag närmar mig. För det är det enda jag vet om småland och Växjö; att de har täta skogar. Och just det ja, fotbollslaget Öster, det vet jag också. På tal om Öster. På onsdag kvalar laget för spel i superettan nästa ssong. J-Södra står för motståndet. Alltså ett smålandsderby. Öster har markant den bästa publiksiffra i årets division ett. Ett snitt på 1800 personer per match. Hur det är med J-Södra vet jag inte. Men det kommer nog bli tryck på läktarna ändå. Hoppas att jag får bevaka. Det var allt för mig. En lägesrapport så här på morgonkvisten. Jag återkommer under veckan. För nu jävlar kör jag. Med 110 knyck rakt in bland vargar och murvlar. Försök att hänga med.

Djup och Lågt

Nytt inlägg igen. I och med det kommer också, mycket nytt.
Hade mitt första jobb som ackrediterad journalist i måndags. Jag trodde att det skulle bli bra. Det blev helt grymt.
Innebandy. Mullsjö - Pixbo, SSL. I min nya favoritstad Skövde. Eller kanske inte favorit, men den börjar närma sig en topp-placering.
I vilket fall som helst. Jag klev in på Arena Skövde. Frågade Mullsjös pressansvarig om han kunde visa mig upp till pressläktaren. Det gjorde han gladeligen.
Efter en resa på 2 och 30, i en halvliten volvos baksäte, var det bara en sak jag kunde tänka på:
"Ge mej kaffe. Snabbt. Och gratis."
Därför frågade jag mr. Pressansvarig om det fanns något kaffe uppe på pressläktaren.
Han svarade med ett tveksamt "Ehh, njeee, det får du nog gå ner och köpa själv."
Jag svarade snabbt med en övertygande gissning "Okej, men kaffe brukar det finnas."
Han skruvade på sig lite och sa att han skulle försöka ordna något.
10 minuter senare, när jag hade satt mig och loggat in på datorn, kom Mr Press upp med 20 chockladbollar och en stor termos med kaffe.
Matchen då? Jo, det var bland de mest osannolika vändningar jag någonsin har bevittnat. Mullsjö vände underläge 1-5 till 5-5 på mindre än två minuter. Vilka två minuter? Matchens två sista. Det var i klass med United i champions league. Eller Sverige-Finland i hockey VM. Helt utflippat.

---

Från en sak till en annan. Jag känner att jag måste bredda ut mitt kreativa skrivande lite.

Hösten är här nu. Mörkare mornar och tidigare kvällar. Popcorn och film innanför ett regnigt fönster. Är inte hösten en tid då den svenska kulturen blommar i sin fulaste form? Hösten känns väldigt typiskt svensk. Allt blir grått. Färgskalor raderas ut. Man byltar på sig åtta lager kläder och gömmer sig bakom en höstridå. En ridå som bara svenskar gillar att krypa in bakom. För det är väl vad jantelagarna är bäst på och framförallt förespråkar; anonymitet och opersonlighet. Stick inte ut. Följ den gråa massan längs med gångbanan. Ställ dig i ledet av menlöshet.

Det känns nästan som om det är planerat att hösten infaller när den ska. Svenskarna har haft en hel sommar att breda ut sig. Skaffa en brunbränd känsla av välbefinnande. Alltihopa med en glass och sandaler av plast. Men sommaren är ju som sagt kort. Och det mesta regnar kanske bort.

Men så kommer de där ljusstunderna. De orangea, gula och bruna löven i det annars permanent cementerade höst-Sverige. En klassisk banbrytare. Något som sätter sig på tvären i det avlånga röret. Det är då man hoppas.

---

Nu ska jag söka upp närmaste och bästa café för att skriva en artikel om Ulrike Meinhofs nya biografi.

Jag tack för mig.
Jocke