Känns rätt skönt ändå

Nu kollapsar jag snart. Min valvaka har gått från sängen, till soffan och tillbaka till sängen igen. Men nu, ja, nu får det vara nog.
Kan bli historiskt inlägg det här. För när jag vaknar imorgon har världen en ny amerikansk president. Och han är kanske svart.
Men jag tror på ett jämnt val igen. Al Gore-effekten kan visa sig starkare än väntat. Demokraternas väljare har varit för säkra på sig själva och struntat i att rulla ner sina feta SUVar till vallokalerna. Så av detta inlägget att döma; har vi ingen ny presiden när jag vaknar. Utan om ungefär 13-14 timmar. Så jag missar inget.
Känns skönt.
NU: In i dimman.

Mannen som ska rädda världen

Det amerikanska presidentvalet är inte långt från ett definitivt avgörande nu. Lite mer än 24 timmar bort. Sen sitter det antingen en galen krigsveteran eller en hybriskäkande folketsrepresentant, på tronen. Den tron som kommer att bestämma hur världen kommer att se ut den närmaste framtiden.
Misär eller välstånd. Det ligger i deras händer.
Därför är det även högaktuellt i Sverige. Inte bara för att vi här är allmänt USA-förälskade. Utan också för att det påverkar svenskarna mer än vi tror. Om vi lägger lite mediafokus på det, finns det en hel del olika knäck jag saknar. Det kommer mycket frågor till forna svenskar bosatta i USA om vad de tror och så vidare. Men ingenting från en statsvetare här i Sverige. Hur vi påverkas av vem som blir president. Inte en enda artikel med ordentligt Sverigefokus. Jag bryr mig inte om att Hanna Pearson, vars morföräldrar flyttade till Minnesota på 50-talet, fyller sin gräsmatta med Obamaskyltar. Eller att Ingrid Ohlson, också emigrerad svensk, hoppas på sjunkande bensinpriser i Ohio. Agda, 65, i Skillingaryd är mer intressant. Vad tror hon kommer att hända. Ja ni förstår var jag vill komma.
***
I dag är det lite varmare i Växjö. De fruktansvärda minusgraderna har tackat för sig. Istället är det en grå himmel och fuktig luft som Småland bjuder på. Inte speciellt inspirerande. Men det bär i vilket fall som helst upp den klassiska höstdepressionen. Krydda vädret med låtar som Oh laura - It's raining in New York och Tegan and Sara's - Call it off. Då är det nästan fulländat. Men det är väl så man klarar av hösten på bästa sätt.
Förövrigt den första höst, på över ett år, jag huserar i Sverige. Förra året vid den här tiden hade jag precis haft mitt sista final exam och festerna avlöste varanndra. Jag bodde på ett fuskbygge till lyxhotell med egen lagun och inomhuspool. 200 meter från ytterdörren väntade söderhavets vågor. Det var ett jobbigt liv.
Nu är det närmaste och mest exotiska jag har; ett fågeltorn med utsikt över en halvt igenvuxen insjö - utan några som helst fåglar.
Kontrasternas paradis.
***
Snart tar jag bussen ner till Växjö city och SMP. I dag ska jag skriva mäktiga texter. Det lovar jag. Eller om jag får chansen då.
***
Till nästa inlägg bjuder jag på den här: En kille som tydligen är hälften träd och hälften människa. Det är en underlig värld. Men någon ska ju som sagt rädda den.

tack

Sju dagar senare

"Om man växer upp i Lanus har man bara två val, sport eller kriminalitet."
Det sa den halsduksviftande argentinska numera förbundskaptenen. Underbarnet från Buenos Aires bakgator. Men nu sitter han där, på sitt något överviktiga arsle, i ett fint kontor med panoramafönster och en egen sekreterare. En titel han har skaffat sig genom kokain och maffiakontakter. Men vilken väg han valde? Kriminalitet eller sport. Det vet i fan. Kanske är det så att man inte kan välja något av de båda alternativen. Rykten om "El pibe de oro" hade kokainkontakter i maffian gick starka. Samtidigt spelade han till sig en plats som Napolis oäkta son. En son staden hade längtat efter. Två ligaguld blev det under Maradonas tid. Innan det dribblade han på egen hand till sig ett VM guld. Och samlade på sig totalt 115 miljoner i transfersummor i början av 90-talet. En sannslös summa. Men tvisten pågår fortfarande om vad han valde. Maradona svarade i vilket fall "Jag valde sporten". Men om det är rätt eller inte. VEller vi gör så här. Jag låter bilder tala. Och inte vilka bilder som helst. Mäktiga sådana. För bollkoll hade han.

El pibe de oro

Nu släpper vi guldbarnet och går vidare. Eller ne, inte går vidare, går och lägger oss.
Godnatt.

Om köttbullar och rebeller

Sitter i en extremt bekväm ställning i Växjö-soffan. Den soffa som är hämtad från 70-talets myrornas. Grön och sliten - men förbannat bekväm. Lyssnar samtidigt på Nationalteatern. Tillsammans väldigt proggigt och rebelliskt.
***
Har varit ledig i två dagar nu. Skrivabstinens. Tycker att jag är värd lite tyngre storys på SMP nu. Känns orättvist att bli utslängd i ingemansland för att rapportera div 2 hockey. Eller som imorgon: division två damhandboll. Jag menar, det är lite waste of talent att skicka mig dit. Tyngre knäck efterfrågas. Borde nog starta en egen tidning. Känner mig mogen för det nu. Namnet på tidningen: Högmod? Eller?
***
Ikväll tar jag tempen på Växjös uteliv.
***
United-Hull 4-3. Starkt av den engelska östkustens Ljungskile. Jag menar, vad har laget för material. Båda lagen gjorde tre byten. Tevez, Giggs och O'Shea in för United. Folan, Halmosi och Mendy in för östkustarna. Det är ju som att laga köttbullar på blandfärs -till en början tror man att det är samma sak, men efter ett tag kommer man på att det är något galet. Därför börjar nog Hull att rasa i tabellen nu.
Annars känns det som ett jäkla skrällår i år. Hoffenheim - tyskland, Udinese - italien och Kalmar - Sverige. För kalmar måste ändå räknas in som ett skrällgäng. Vem trodde på dem innan säsongen. Ingen. Nu åker de ut i champions leauge nästa år. Den forna brassekolonin.
***
Som sagt. Division 2 handboll imorgon. Växjö HF - Eslövtjejerna. Tung bottendrabbning. Kan inte en gubbe (eller dam) i något av lagen. Får se hur det blir.
***
Där sätter jag punkt. tack.