Känns rätt skönt ändå

Nu kollapsar jag snart. Min valvaka har gått från sängen, till soffan och tillbaka till sängen igen. Men nu, ja, nu får det vara nog.
Kan bli historiskt inlägg det här. För när jag vaknar imorgon har världen en ny amerikansk president. Och han är kanske svart.
Men jag tror på ett jämnt val igen. Al Gore-effekten kan visa sig starkare än väntat. Demokraternas väljare har varit för säkra på sig själva och struntat i att rulla ner sina feta SUVar till vallokalerna. Så av detta inlägget att döma; har vi ingen ny presiden när jag vaknar. Utan om ungefär 13-14 timmar. Så jag missar inget.
Känns skönt.
NU: In i dimman.

Mannen som ska rädda världen

Det amerikanska presidentvalet är inte långt från ett definitivt avgörande nu. Lite mer än 24 timmar bort. Sen sitter det antingen en galen krigsveteran eller en hybriskäkande folketsrepresentant, på tronen. Den tron som kommer att bestämma hur världen kommer att se ut den närmaste framtiden.
Misär eller välstånd. Det ligger i deras händer.
Därför är det även högaktuellt i Sverige. Inte bara för att vi här är allmänt USA-förälskade. Utan också för att det påverkar svenskarna mer än vi tror. Om vi lägger lite mediafokus på det, finns det en hel del olika knäck jag saknar. Det kommer mycket frågor till forna svenskar bosatta i USA om vad de tror och så vidare. Men ingenting från en statsvetare här i Sverige. Hur vi påverkas av vem som blir president. Inte en enda artikel med ordentligt Sverigefokus. Jag bryr mig inte om att Hanna Pearson, vars morföräldrar flyttade till Minnesota på 50-talet, fyller sin gräsmatta med Obamaskyltar. Eller att Ingrid Ohlson, också emigrerad svensk, hoppas på sjunkande bensinpriser i Ohio. Agda, 65, i Skillingaryd är mer intressant. Vad tror hon kommer att hända. Ja ni förstår var jag vill komma.
***
I dag är det lite varmare i Växjö. De fruktansvärda minusgraderna har tackat för sig. Istället är det en grå himmel och fuktig luft som Småland bjuder på. Inte speciellt inspirerande. Men det bär i vilket fall som helst upp den klassiska höstdepressionen. Krydda vädret med låtar som Oh laura - It's raining in New York och Tegan and Sara's - Call it off. Då är det nästan fulländat. Men det är väl så man klarar av hösten på bästa sätt.
Förövrigt den första höst, på över ett år, jag huserar i Sverige. Förra året vid den här tiden hade jag precis haft mitt sista final exam och festerna avlöste varanndra. Jag bodde på ett fuskbygge till lyxhotell med egen lagun och inomhuspool. 200 meter från ytterdörren väntade söderhavets vågor. Det var ett jobbigt liv.
Nu är det närmaste och mest exotiska jag har; ett fågeltorn med utsikt över en halvt igenvuxen insjö - utan några som helst fåglar.
Kontrasternas paradis.
***
Snart tar jag bussen ner till Växjö city och SMP. I dag ska jag skriva mäktiga texter. Det lovar jag. Eller om jag får chansen då.
***
Till nästa inlägg bjuder jag på den här: En kille som tydligen är hälften träd och hälften människa. Det är en underlig värld. Men någon ska ju som sagt rädda den.

tack

Sju dagar senare

"Om man växer upp i Lanus har man bara två val, sport eller kriminalitet."
Det sa den halsduksviftande argentinska numera förbundskaptenen. Underbarnet från Buenos Aires bakgator. Men nu sitter han där, på sitt något överviktiga arsle, i ett fint kontor med panoramafönster och en egen sekreterare. En titel han har skaffat sig genom kokain och maffiakontakter. Men vilken väg han valde? Kriminalitet eller sport. Det vet i fan. Kanske är det så att man inte kan välja något av de båda alternativen. Rykten om "El pibe de oro" hade kokainkontakter i maffian gick starka. Samtidigt spelade han till sig en plats som Napolis oäkta son. En son staden hade längtat efter. Två ligaguld blev det under Maradonas tid. Innan det dribblade han på egen hand till sig ett VM guld. Och samlade på sig totalt 115 miljoner i transfersummor i början av 90-talet. En sannslös summa. Men tvisten pågår fortfarande om vad han valde. Maradona svarade i vilket fall "Jag valde sporten". Men om det är rätt eller inte. VEller vi gör så här. Jag låter bilder tala. Och inte vilka bilder som helst. Mäktiga sådana. För bollkoll hade han.

El pibe de oro

Nu släpper vi guldbarnet och går vidare. Eller ne, inte går vidare, går och lägger oss.
Godnatt.

Om köttbullar och rebeller

Sitter i en extremt bekväm ställning i Växjö-soffan. Den soffa som är hämtad från 70-talets myrornas. Grön och sliten - men förbannat bekväm. Lyssnar samtidigt på Nationalteatern. Tillsammans väldigt proggigt och rebelliskt.
***
Har varit ledig i två dagar nu. Skrivabstinens. Tycker att jag är värd lite tyngre storys på SMP nu. Känns orättvist att bli utslängd i ingemansland för att rapportera div 2 hockey. Eller som imorgon: division två damhandboll. Jag menar, det är lite waste of talent att skicka mig dit. Tyngre knäck efterfrågas. Borde nog starta en egen tidning. Känner mig mogen för det nu. Namnet på tidningen: Högmod? Eller?
***
Ikväll tar jag tempen på Växjös uteliv.
***
United-Hull 4-3. Starkt av den engelska östkustens Ljungskile. Jag menar, vad har laget för material. Båda lagen gjorde tre byten. Tevez, Giggs och O'Shea in för United. Folan, Halmosi och Mendy in för östkustarna. Det är ju som att laga köttbullar på blandfärs -till en början tror man att det är samma sak, men efter ett tag kommer man på att det är något galet. Därför börjar nog Hull att rasa i tabellen nu.
Annars känns det som ett jäkla skrällår i år. Hoffenheim - tyskland, Udinese - italien och Kalmar - Sverige. För kalmar måste ändå räknas in som ett skrällgäng. Vem trodde på dem innan säsongen. Ingen. Nu åker de ut i champions leauge nästa år. Den forna brassekolonin.
***
Som sagt. Division 2 handboll imorgon. Växjö HF - Eslövtjejerna. Tung bottendrabbning. Kan inte en gubbe (eller dam) i något av lagen. Får se hur det blir.
***
Där sätter jag punkt. tack.

Bland kullersten och snöslask

Stod och frös i en hockeylada i Alvesta i går. Nära fryspunkten och div 2 hockeyn gjorde det inte bättre. Trots det var det fullsatt på de gamla träbänkarna i hallen. Fanatisk hemmapublik och en kämpande tillrest skara. Matchen slutade med Alvesta seger, 6-3.
Åkte den dryga milen till Alvesta med tåg. Men hemvägen styrdes av en Alvestaspelare. Objektivitet ska man ju sträva efter. Men vem vill sitta i en sliten håla i småland till halv 12 på kvällen. För det var nämnligen då tågen till Växjö gick.
Artikeln blev mastiga 1500 tecken lång. Och analyserna blev lidande. Kanske likabra det. Men sprang på en rätt intressant spelare i Alvesta. Marcus Mellström stack över atlanten för att söka lyckan i ungdomsligan EHL. Men det blev för mycket för honom. Han stack hem efter en månad. Körde en reportage idé med chefen på SMP om att gå in på djupet med Mellström. Chefen gillade det. Så nu ska jag snart ringa Mackan och boka in en längre intervju.
Just nu öser snön ner över Småland. 10 centimeter ska det tydligen komma. Och jag har hål i mina skor. Vi får se hur det här utvecklar sig.
Nu ska jag laga en bättre lunch. Efter det tillbaka till SMP.
Vi syns.

Bland vargar och murvlar (del 3)

Det är stjärnklart i kväll i Växjö. Därefter kommer kylan. En vargavinter är med all säkerhet på ingång. Tog bussen från centrala Växjö upp mot Teleborg, där jag bor. Det tar ungefär 10 minuter. I dag var de 10 minuterna jobbigt hungriga. Väl framme hade jag fått tips om en underbar, nattöppen, restaurang - Statoil. Jag klampade in - svinhungrig - och fäste blicken i korvdisken. En handfull skrämmda korvstycken låg där. Äh, tänkte jag, hungern har ingen lag.
- En helspecial tack, sa jag bestämt.
Killen bakom disken svarade inte. Han stod helt tyst och tittade på mig. Ungefär som om jag hade en fet mjölkmustach. Jag upprepade mig tills jag kom på att jag inte var i Göteborg.
- Jag vill ha två korvar. Mos. I ett bröd.
Jag var nästan tvungen att bokstavera fram vad jag ville ha. Men killen bakom kassan förstod fortfarande inte vad jag menade.
- Vi har ju mos, och två korvar kan du få. Men brödet? Är det okej om du får det på sidan av, så kan du göra vad du vill med det, sa han på den bredaste småländskan ni kan tänka er.
Jag nöjde mig. Hungrig som jag var. Och svepte min småländska helspecial i ett nafs.
Men då är frågan jag ställer mig:
Varför äter man korv med mos? Var är substansen? Brödet gör ju hela rätten. Det är ju det som är det fina med hel och halvspecial. Så min idé till alla städer, utom Göteborg, är:
Införskaffa er hel och halvspecial omgående. Annars riskerar ni att gå under i korvmojjbranchen. Det lovar jag. För ovanstående är framtiden. Korv med BARA mos är ute.

Över till det journalistiska. I morgon får ni ta er och köpa ett ex av SMP. Jag levererar nämnligen på hög nivå. Rakt på. Vad det är säger jag inte. Men mitt namn står med. Undra hur kändislivet kommer att vara. Vet inte riktigt om jag kan stampa omkring på Växjös gator obemärkt längre. Jag får väl göra en Freddie Ljungberg och flytta till Seattle. Där känner ju ingen igen någon.

På tal om Växjös gator. Allt är gjort av kullersten. Antingen är det jag som är ung eller Växjö som sätter sig på tvären i allt vad gäller utveckling. För hus, gator, ja, till och med bilar är gjort av de fyrkantiga stenblocken. Dags att vakna Växjö? Vi lever i 2000-talet.

Nu ska jag lägga mig och kolla ett eller två avsnitt av How i met your mother. Mäktig serie förövrigt. För i morgon gäller det att vara laddad. Alvesta - Tings/borg/ryd/sten/rätten, vad vet jag. Hockey är det i vilket fall. Och jag är enda reporter från SMP. Tungt och vasst.

Gute nacht und auf wiedersehn.

Bland vargar och murvlar (del 2)

Tillbaka.
Första timmarna avklarade. Eller mer avnjutna. Låt mig måla upp en bild för er. Redaktionen består av sex medelålders män. Två tv-apparater som, hela tiden, rullar olika sportevenemang. En fruktansvärt massa macdatorer. Och, det viktigaste, tomma kaffekoppar i plast. Stressen är allt annat än påtaglig. Med andra ord: jag har hittat hem. Eller, om man bortser att jag är omringad av gubbar då.
Har knapprat av mig 4000 tecken idag. En orelevant notis om Sum Sim - nej, det är inte en kinesisk efterrätt - en simmtävling för ungdomar. Och ett inför, granskande, stort journalistiskt arbete om Östers kvalhistoria. Inget av det finns på nätet. Bara tryckt form. Men det är så vi jobbar här i ingemansland - old school.
På onsdag ska jag troligtvis åka på division ett hockey. Även kallat ishockeyns fulrum. Men vem fan bryr sig. Jag åker dit som ackrediterad journalist. Så vad spelar det för roll.
Imorgon har jag ett pressat tidsschema. Ska upp i ottan, runt 13.00. Äta en långlunch. För att sedan rusa mot SMP och vara där från och med 15.30. Hårt liv.
På återseende.